| M | T | W | T | F | S | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Sep | Nov » | |||||
| 1 | ||||||
| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
| 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
| 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
| 30 | 31 | |||||
Posted on October 24th, 2006 by David Bergman.
Categories: Sport, Sverige.
Det finns en helt underbar serie om elitseriehockeyns hjältar på Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,914100,00.html) Det som slår mig är att alla är fula. Ok, Tomas Sandström kanske inte var det, genetiskt, men de övriga herrarna tillhör definitvt den mindre fagra klubben. Anders Eldebrink, Mats Åhlberg… oj, oj, oj.
Och då tänker jag vidare på andra folkkära idrottare i Sverige. Eller kanske folkkär överhuvudtaget? De är nästan uteslutande fula. I Sverige kommer fula människor nära hjärtat, medan vackra människor ses med misstro. Visst kan du bli populär om du är omänskligt bra, även om du inte råkar vara begåvad med ett skrämmande yttre. Se på Stenmark. Men för att bli en halvmedioker hjälte så måste man vara en styggelse. Jag menar, Mats Åhlberg ses säkerligen som en lika stor hjälte som Peter Forsberg, trots att den förstnämndes sportsliga bedrifter passerades av den sistnämndes redan vid 21 års ålder. Och det fanns aldrig hopp för Torgny Mogren att bli riktigt populär i längden. Däremot så hade Gunde ordnat en plats i folkhemmet ganska snart, och Snoddas minne kommer alltid att leva.
Ah, då finns det hopp för mig att bli omtyckt!
Undrar om det är samma fenomen som ligger bakom Ron Jeremy’s folkliga popularitet? “Det kunde vara jag!”? Annars är det tvärtom i USA, där vackra – eller som här anses vackra åtminstone (jag tänker på stolpskott som Jennifer Anniston och Jackie Kennedy här…) – människor blir mer folkkära. Lustigt.
0 comments.
Comments can contain some xhtml. Names and emails are required (emails aren't displayed), url's are optional.