Liksom i Sverige så måste byggarbetaren skrika till sin kollega från 15 meters håll istället för att minska avståndet. Och självklart måste man hålla sina (helt arbetsorelaterade) “diskussioner” vid sjutiden.
Det ger byggarbetaren en viss njutning att väcka de “lyckade” som ordnat boende inne i staden. Nu är många av de lyckade enbart studenter hopklumpade i små kollektiv av “room mates”. Bredvid oss, i en lika liten tvårummare som vår, bor det fyra killar och en tjej. Ok, det verkar som att killarna turas om. Nej, turas om att bo, så oftast är det bara tre killar på samma gång. Som bor alltså…
Arbetarens vrål fortsätter.
