Jag funderar på den upplevelsen av koreansk/japansk skönsång vi upplevde häromdagen. Jag tror att tortyren då varade i en timme. Sedan läser jag på DN om en antagligen likartad upplevelse i Seoul. I två och ett halvt dygn skrek en koreansk kvinna ut sin vrede på en karaokebar. Det var visst också för att muntra upp sin sjuke man.
Stackars, stackars människor.
