TV-spel – bara för datanördar?

Posted on November 18th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Nöje.

Nej, jag skulle inte tro det. Om man inte har förstått att målgruppen har svängt betydligt genom att räkna alla “Street Basket”- och “50 Cent”-spel som har kommit ut på sistone så räcker det med att vandra förbi den väntande massan av folk utanför diverse spelbutiker för två dagar sedan. Det var släpp av Sony Playstation 3 i New York.

Det var inte direkt den glasögonprydde, finnige trådsmala vita killen som väntade i kön här på New Yorks gator. Istället var det nästan enbart två grupper av folk:

  1. Latinofamiljer, där den unge grabben har dragit med sig både mamma och morföräldrar. Det är väl inte helt säkert att mormor visste vad hon gjorde där i kön, med sovsäck och allt. Dock betydde en mer varm kropp ytterligare en konsol, och nästan tio tusen svenska riksdaler i vinst. Om man vet vad latinos tjänar här i stan så verkar det ju ganska rationellt att vänta ett dygn eller två. Så familjen glider hem med runt 30 tusen riskdaler i vinst och en ny konsol. Inte illa!
  2. Hip-hop-killar. Och när 200 hip-hop-killar samlas och trängs i ett dygn, genom regn och brist på föda, så vet man vad som kan hända. Och det hände. Det blev slagsmål om konsoler och skottlossning. Jag tror hälften var där för att “flippa” konsolen mot en rejäl vinst medan andra hälften vet vad en sådan statussymbol innebär - åtminstone i några månader tills alla har den: folk kommer över, och kanske någon tjej råkar bli kvarlämnad!

Jag hade själv tänkt att stå och vänta ett tag men det kändes lite fel, så jag får väl ställa mig bland snorungarna ikväll istället. Då släpps den nya Nintendon, Wii.

2 comments.

Finns inga genvägar till det perfekta ljudet

Posted on November 13th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Personligt.

Ok, nu har man en ljudlåda. Men då börjar man ju fundera om man inte kan få bättre ljud än vad den klarar själv. Så med Farbror Barbro som förebild så droppar jag in på lokala stereobutiken för att se om det inte finns ytterligare en låda som kan göra min låda ännu bättre. Jo, det finns, men de kostar nästan lika mycket som hela min stereo :-(

Och sedan behöver man ju bra sladdar mellan lådorna. För er som inte har vandrat in i audiofilbutiker förut så kan jag berätta en hemlis: en bra sladd kostar definitivt mer än en vanlig stereo. Ja, de kan ligga på priser som en bättre begagnad bil, om man nu vill ha bra sladdar mellan alla lådor. Som exempel kan nämnas att den sladd som jag blev rekommenderad som elsladd (ja, den där du stoppar in i väggen) kostar tio tusen (10000!) riksdaler, men då kommer det en liten dosa med som visst ska göra något hokus pokus med eventuella radiostörningar. Huva!

Sedan är det intressant hur en CD-spelare kan kosta femtio tusen (50000!) riksdaler för att sedan skicka de ettor och nollor som finns på en CD-skiva. Jag försöker förgäves förklara för audiofilmänniskorna att en etta är en etta oavsett om den levereras med en guldkabel eller Bosses rostiga kopparsladd. De svarar i kör med fraserna “det blir jitter” och “droppade ettor och nollor” som de har läst någonstans. Trots att jag förklarar att mina ettor och nollor inte är felaktiga, och att det de kallar “jitter” endast rör sig om några tiotal pikosekunder (det är ganska små grejer det…) så säger de att “det är en vanlig vanföreställning att en etta är en etta.” Oj, jag måste nog gå tillbaka till skolbänken.

Så istället för att gå under i audiofilträsket har jag valt att helt enkelt vänja mig vid det mediokra ljud mina nuvarande sladdar och lådor uppbringar. :-)

0 comments.

Slutstirrat

Posted on November 13th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Personligt.

Ja, nu har jag äntligen slutat stirra in i en tom vägg. Det har kommit en ny projektor som lyser upp väggen med roliga färger.

Sedan har jag drabbats av den nya musiksjukan: sitta och bränna CD-skivor. En efter en matas de in i iTunes, för att senare spelas upp med en liten dosa som kallas SqueezeBox. Det är snart klart, men det är sorgligt vad mycket skräp man bränner. Det finns ju en gräns för hur kul Stereo MCs är anno 2006. Oj, nu lyssnar jag dessutom på Stevie Wonder via denna burk. Snacka om ojämn kille! “I just called…” Nästan så högtalarna skäms.

Det är ganska fantastiskt - även för mig som har sett en dator förut – att man kan bläddra genom hundratals artister och album på en liten display, sedan trycke på en knapp för att ljudet ska komma ut i högtalarna. Synd bara som sagt att man måste klicka sig förbi sjöar av gamla Shabba Ranks-album eller några av Shalamars mindre beständiga verk för att komma till lyssningsbar musik. Ah, till och med en del Idol-låtar som min lilla svägerska har lagt på iTunes, såsom den oerhört begåvade Agnes Carlssons rendering av Jennifer Browns hit.

Nu kan man väl nästan säga att vi har klivit in det nya decenniet här hemma…

0 comments.

Sitter och stirrar in i en vägg

Posted on October 27th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Personligt.

Jag försöker fortfarande förstå vad som hände. Nu var det ju så att vi hade beställt en ny projektor som skulle komma om ett tag – som vi använder som TV – så jag råkade tala om för min fru att hon kunde försöka sälja den gamla projektorn, och för att motivera henne så skulle hon inte dela en dollar av försäljningen med mig. Det var igår det.

Idag är den såld och borta. Och ingen ny projektor i sikte.

Det kom en ung kille hit för några timmar sedan, som ville börja med hembio. Jag försökte, då jag insåg att projektorn var på väg bort mitt under en pågående Philadelphiamatch, att avstyra ynglingen med att “DLP-projektorer är mycket bättre” (vi har en teknik som heter LCD i vår gamla) och att hans rum nog var för litet och att jag skulle ha köpt en plattskärm om jag vore honom, osv. Ingenting bet, utan han bad istället om att få provspela en DVD-film han hade med sig. Jag tänkte, mer eller mindre på skoj, att det säkert var en p-rulle. Det första vi fick se var en naken kvinna ålandes med en stång! “Färgerna är så vackra i denna film” kläckte han ur sig. Ok, det var ingen p-rulle, men att börja med “nakenchock” var lite speciellt. Han stod och kisade och låtsades se färgnyanser. Jag såg ju att bilden var undermålig och påpekade att bilden var riktigt dålig och att man ju ser klara “vertical banding” (ränder, helt enkelt)

En timme senare (!) så beger han sig iväg med ett leende och lämnar min fru med motsvarande dumleende, fast med en bunt 20-dollarssedlar i handen.

Och jag sitter här och stirrar in i en vägg och hoppas att Foppa lyckades i comebacken.

Ett stalltips: om du behöver tekniska prylar sålda så säg till din flickvän eller fru att hon inte behöver dela förtjänsten med dig. Då går det undan.

2 comments.

Tillbaka från min musikdvala!

Posted on October 14th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Nöje, Personligt, Sverige.

Vi fick ju en rolig ljudlåda hem, och det fångade in mig i en orgie av svensk radio och allehanda musik. Först måste man ju lägga alla sina skivor på en dator så lådan kommer åt dem, sedan måste man ju lyssna på Sveriges Radio hela dagarna för att återindoktrinera sig i svensk kultur.

Några intryck från svensk radio:

1. Är all musik Roxettekopior. Stackars svenska öron!

2. Vad roliga komikerna är som de släpper fram; de där med lustiga dialekter. Jag har sällan vridit mig av skratt så mycket…

3. Är P3, P4, P5, P3 Star exakt samma kanal med olika namn?

4. Sten Broman var unik! Jag lyssnade på en av hans rundvandringar i Paris för 20 år sedan och han visste att njuta av kultur, och kultur hittade han överallt. Till och med på burleska kabareer med lättklädda kvinnor. Som han själv uttryckte det, “en del säger att har man sett en kvinna naken så har man sett alla, och det kan jag säga, ingenting kan vara mer fel än det.” Och hans kommentar om den moderna musiken som spelades innan kabereerna startar är härlig: “ungdomarna måste ju ha sitt skrik och skrän.”

Det kommer mer kommentarer om den nygamla värld som öppnats för mig genom denna magiska ljudlåda.

0 comments.

Musik i hemmet

Posted on September 30th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Nöje, Personligt.

Ah, nu har vi musik i hemmet igen :-)

Vi har ju alltid haft högtalare och sådant, och CD-skivorna ligger där så fint i sina pärmar. Detta sista har varit problemet, att det är ack så trist och jobbigt – i-landsproblem – att ta ut pärmen och bläddra fram till den skiva man vill lyssna på och sedan stoppa in den i en spelare.

Nu har vi officiellt gått in i Det Moderna Mediahemmet, då vi (ok, jag…) har köpt en ljudlåda som kopplas till en dator, som i sin tur hämtar musik från såväl hårddisk som Internet. Det sistnämnda kan vara både radio och specifika artister och låtar. Lådan heter SqueezeBox.

Faktum är att det finns två rätt häftiga tjänster på nätet – även om de avtrubbar ens musiknerv något:

  1. Rhapsody – som låter en komma åt och spela i stort sett vilka låtar och artister som helst för en fast månadskostnad.
  2. Pandora – som är en radiostation som anpassar sig efter ens smak. Bland annat har jag satt upp “Radio Station Rick James” medan min fru har satt upp “Radio Station Lionel Richie”. Pando hittar sedan liknande låtar och artister.

Ok, lite fördummande är dessa tjänster. Men, dum är skönt och praktiskt ibland :-)

En annan rolig detalj är att jag från stan kan gå in på vår musiklåda hemma och ändra musik. Exempelvis kan jag låta min fru och hennes väninnor helt sponant få avnjuta någon av mina migräninducerande moderna Jazzfavoriter. Varsågod, älskling!

0 comments.

Macintoshdatorn har landat

Posted on September 30th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Personligt.

Vi har fått hem iMacen, med stor skärm och dubbla processorer. [torkandes bort dreglet från tangentbordet]

Tanken var att den skulla ha två jobb:

  1. För min fru och mig att arbeta med
  2. Att hysa musik, filmer och foton

Nu har min fru mer eller mindre lagt beslag på maskinen, så vi får nog behålla en gammal PC för #2 – vilket är lite lustigt då det var “försäljningsargumentet” gentemot min fru: att bli av med gammelburkarna.

I början var skärmen så stor och ljus att vi fick huvudvärk, jämfört med våra grådaskiga pytterutor i våra bärbara datorer. Sedan kom vi på att man kan minska ljuset i skärmen!

Det roliga med denna burk är att det går att köra PC-grunkor på den. Så man kan stilla abstinensen tills man vänjer sig vid sin nya drog: Mac.

0 comments.

Ner i träsket igen?

Posted on September 18th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Personligt.

Det är frågan. Jag lämnade Macträsket för nästan tio år sedan, för att återvända till drogen för några månader sedan i form av det man kallar “programmering”, där jag styrde en Macdator med instruktioner i ett “språk” som bara Macdatorn förstår.

Nu verkar jag hamna i träsket igen, då jag har beställt en ny iMac med 24 tum stor skärm! Nu pirrar det i prylpojkens mage i väntan på den julafton han själv shemalagt. Drogen försvaras med att “den tar mindre plats” eller annat trams som min fru (låtsas?) gå på.

Jag återkommer när paketet har landat!

0 comments.

Digital knutpunkt och 911

Posted on September 8th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Personligt, USA.

Vi har ju (självklart?) haft Internettelefon ett tag här i hemmet. Men vi har alltid haft en reguljär lina också, genom Verizon.

Nu bestämde jag att trycka ihop TV, Internet och telefon på samma kabel, via Time Warner. Det sparar oss en slant per månad.

Det har tidigare varnats om faran med Internettelefon och 911. Varningen har gällt att det inte går att avgöra varifrån man ringer, så att man måste uppge adress när man söker hjälp.

Det som det inte har pratats om så mycket är vad som händer när denna kabel brister – någonstans. Man står ju då där utan TV, Internet och… telefon! Det verkar som kabelleverantörerna inte har förstått att de numer – via “den digitala knutpunkten” – också är telefoniföretag, och därmed måste ha garanterad upptid som är bra mycket högre än för TV. Att inte kunna ringa ett samtal när det brinner är ju något mer intrikat än att missa andra halvlek i en collegebasketbollsmatch.

Nu sitter jag här utan koppling till omvärlden – om det inte vore för mitt wirelessabonemmang. Stackars mig. Men framförallt stackars den arma gamla kvinna som nu inte kan ringa 911. Eller “alla fattiga”, som min fru sa. Nu förklarade jag för henne att dessa “alla fattiga” kanske inte skaffar digital telefoni över Internet.

Time Warner säger att det kan ta några timmar innan de fixar problemen.

Så betänk detta med digital knutpunkt!

0 comments.

I väntan på kallare dator

Posted on August 14th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Personligt.

Hur ofta befinner sig inte människan i en situation där man dröjer med att agera i hopp om bättre tillfälle där framme, runt hörnet? Och hur ännu oftare händer inte det vad gäller köp av datorer?

Nu står jag där. Väntandes på en ny version av MacBook Pro – Apple’s största bärbara burk. Jag hoppas på att de ska stoppa in en mer energisnål processor, vilket leder till mindre värme, vilket i sin tur leder till färre brännskador på knän och fingertoppar.

Känner mig lite som ett barn inför julafton. Dock så verkar julafton ligga mer än en månad bort, enligt rykten.

0 comments.

Older » Next Page »