Jag ignorerar dig inte!

Posted on December 10th, 2007 by David Bergman.
Categories: Nöje, Personligt, Sverige.

Ha! Jag visste väl att det inte var som min fru säger: att jag inte minns folks namn men däremot minns detaljer i matematiska bevis och i sisådär 40 programmeringsspråk skulle tyda på att jag inte bryr mig om dessa människor.

Jag bryr mig, på mitt sätt. Och jag delar denna sjukdom att blanda ihop namn med fint – nåja, åtminstone känt – folk, varav en från samma ort som mig, Anders Lundin. Artikeln finns här.

Äntligen utrett. :-)

0 comments.

Två och ett halvt dygn av skönsång

Posted on February 16th, 2007 by David Bergman.
Categories: Nöje.

Jag funderar på den upplevelsen av koreansk/japansk skönsång vi upplevde häromdagen. Jag tror att tortyren då varade i en timme. Sedan läser jag på DN om en antagligen likartad upplevelse i Seoul. I två och ett halvt dygn skrek en koreansk kvinna ut sin vrede på en karaokebar. Det var visst också för att muntra upp sin sjuke man.

Stackars, stackars människor.

0 comments.

Stånkande monotona ljud utan innebörd

Posted on February 7th, 2007 by David Bergman.
Categories: New York, Nöje, Personligt.

Nej, vi sitter inte och lyssnar på grannars mys, utan istället hör vi på en japansk sångerska sjunga jazzklassiker på ett cafe runt hörnet, Brama.

Om du inte har hört östasiatiska kvinnor sjunga jazz förut så kan jag väl förklara det med att det vidgar semantiken för “sjunga” ganska rejält. Tänk dig en dator som slumpmässigt stånkar ut olika fonem i frekvenser som följer en sångslinga men alltid lyckas att träffa strax ovanför eller under, och utan någon som helst variation i tempot. Dessutom tillåts inga diftonger eller triftonger, utan de monotona ljuden måste stånkas ut utan variation och det får självklart inte finnas några ljud mellan dessa stånkanden, utan “tyst, bröl, tyst, bröl, tyst, bröl” är melodin här. Min fru och jag sitter som förstenade.

Det är lustigt hur östasiater alltid låter som halvtrasiga bandspelare som legat ute i solen länge, utan någon som helst förståelse för det sjungna. Härma och sjunga verkar vara synonyma begrepp.

Vi enas om att det är det värsta vi har hört från betalda musiker och njuter vidare här!

1 comment.

TV-spel – bara för datanördar?

Posted on November 18th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Nöje.

Nej, jag skulle inte tro det. Om man inte har förstått att målgruppen har svängt betydligt genom att räkna alla “Street Basket”- och “50 Cent”-spel som har kommit ut på sistone så räcker det med att vandra förbi den väntande massan av folk utanför diverse spelbutiker för två dagar sedan. Det var släpp av Sony Playstation 3 i New York.

Det var inte direkt den glasögonprydde, finnige trådsmala vita killen som väntade i kön här på New Yorks gator. Istället var det nästan enbart två grupper av folk:

  1. Latinofamiljer, där den unge grabben har dragit med sig både mamma och morföräldrar. Det är väl inte helt säkert att mormor visste vad hon gjorde där i kön, med sovsäck och allt. Dock betydde en mer varm kropp ytterligare en konsol, och nästan tio tusen svenska riksdaler i vinst. Om man vet vad latinos tjänar här i stan så verkar det ju ganska rationellt att vänta ett dygn eller två. Så familjen glider hem med runt 30 tusen riskdaler i vinst och en ny konsol. Inte illa!
  2. Hip-hop-killar. Och när 200 hip-hop-killar samlas och trängs i ett dygn, genom regn och brist på föda, så vet man vad som kan hända. Och det hände. Det blev slagsmål om konsoler och skottlossning. Jag tror hälften var där för att “flippa” konsolen mot en rejäl vinst medan andra hälften vet vad en sådan statussymbol innebär - åtminstone i några månader tills alla har den: folk kommer över, och kanske någon tjej råkar bli kvarlämnad!

Jag hade själv tänkt att stå och vänta ett tag men det kändes lite fel, så jag får väl ställa mig bland snorungarna ikväll istället. Då släpps den nya Nintendon, Wii.

2 comments.

Roligt för utrikesdepartementet

Posted on October 24th, 2006 by David Bergman.
Categories: Nöje, Politik.

att få en komiker som chef för handelsfrågor. Det var på tiden. För övrigt har jag alltid undrat var han tog vägen efter “c/o Segemyhr”. Kul. http://img.aftonbladet.se/nyheter/0610/24/minister.jpg.

0 comments.

Tillbaka från min musikdvala!

Posted on October 14th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Nöje, Personligt, Sverige.

Vi fick ju en rolig ljudlåda hem, och det fångade in mig i en orgie av svensk radio och allehanda musik. Först måste man ju lägga alla sina skivor på en dator så lådan kommer åt dem, sedan måste man ju lyssna på Sveriges Radio hela dagarna för att återindoktrinera sig i svensk kultur.

Några intryck från svensk radio:

1. Är all musik Roxettekopior. Stackars svenska öron!

2. Vad roliga komikerna är som de släpper fram; de där med lustiga dialekter. Jag har sällan vridit mig av skratt så mycket…

3. Är P3, P4, P5, P3 Star exakt samma kanal med olika namn?

4. Sten Broman var unik! Jag lyssnade på en av hans rundvandringar i Paris för 20 år sedan och han visste att njuta av kultur, och kultur hittade han överallt. Till och med på burleska kabareer med lättklädda kvinnor. Som han själv uttryckte det, “en del säger att har man sett en kvinna naken så har man sett alla, och det kan jag säga, ingenting kan vara mer fel än det.” Och hans kommentar om den moderna musiken som spelades innan kabereerna startar är härlig: “ungdomarna måste ju ha sitt skrik och skrän.”

Det kommer mer kommentarer om den nygamla värld som öppnats för mig genom denna magiska ljudlåda.

0 comments.

Himmelska harmonier?

Posted on September 30th, 2006 by David Bergman.
Categories: Nöje.

Det är lite intressant att ledgitarristen i harmonirockgruppen Queen strax ska släppa en – vad han tror – banbrytande bok om uppkomsten av universum. Den bär den ödmjuka titeln “Bang! the Complete History of the Universe.” Han är en ganska speciell filur, Brian May. Du kan kolla in hans stereobilder. Bland annat denna. Det kan vara jobbigt att lura linsen att fokusera nära när ögonen riktas långt bort, stereskopiskt sett.

0 comments.

Musik i hemmet

Posted on September 30th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Nöje, Personligt.

Ah, nu har vi musik i hemmet igen :-)

Vi har ju alltid haft högtalare och sådant, och CD-skivorna ligger där så fint i sina pärmar. Detta sista har varit problemet, att det är ack så trist och jobbigt – i-landsproblem – att ta ut pärmen och bläddra fram till den skiva man vill lyssna på och sedan stoppa in den i en spelare.

Nu har vi officiellt gått in i Det Moderna Mediahemmet, då vi (ok, jag…) har köpt en ljudlåda som kopplas till en dator, som i sin tur hämtar musik från såväl hårddisk som Internet. Det sistnämnda kan vara både radio och specifika artister och låtar. Lådan heter SqueezeBox.

Faktum är att det finns två rätt häftiga tjänster på nätet – även om de avtrubbar ens musiknerv något:

  1. Rhapsody – som låter en komma åt och spela i stort sett vilka låtar och artister som helst för en fast månadskostnad.
  2. Pandora – som är en radiostation som anpassar sig efter ens smak. Bland annat har jag satt upp “Radio Station Rick James” medan min fru har satt upp “Radio Station Lionel Richie”. Pando hittar sedan liknande låtar och artister.

Ok, lite fördummande är dessa tjänster. Men, dum är skönt och praktiskt ibland :-)

En annan rolig detalj är att jag från stan kan gå in på vår musiklåda hemma och ändra musik. Exempelvis kan jag låta min fru och hennes väninnor helt sponant få avnjuta någon av mina migräninducerande moderna Jazzfavoriter. Varsågod, älskling!

0 comments.

Spontan happening – bara i NY

Posted on September 12th, 2006 by David Bergman.
Categories: New York, Nöje.

I vilka städer – förutom möjligtvis Strängnäs – kan du läsa på en liten skylt att två trappor upp i bostadshuset ligger det ett Yogaställe som också serverar mat, och när du kommer ut ur hissen så är det spontana uppträdanden av musiker bland yogi och veganer, och bredvid dig sitter en av de största i musikindustrin, som har dragit in miljardbelopp, och trycker i sig en tallrik råris med stekt tofu. Själv försökte jag få min fru upp på scen för att försöka få skivkontrakt, tills vi kom på att hon inte kan sjunga. :-)

Nej, inte många städer erbjuder detta. Så, som Fredrik Virtanen översatte det hela: bara i New York, barn!

PS: om du undrar vem denna mogul är så kanske du ska kolla feta klädesmärken och definierade hip-hop-skivor.

0 comments.

Pyjamaskille är allt jag ser

Posted on July 25th, 2006 by David Bergman.
Categories: Nöje, Personligt.

Hans breda ansikte över det rödblåa tyget lyser upp verkligheten framför mig, med en haka som tar upp halva mitt synfält. Till vänster och höger om mig sitter två kvinnor jag känner mycket väl, iförda enorma vitgråa glasögon.

Det är självklart så att jag, min fru och hennes lillasyster har hamnat på en iMax 3D-föreställning av den nya stålmannenfilmen, ”Superman Returns.” Nej, titeln syftar inte på att stålmannen återvänder till bioduken, som min fru tror, utan på att han i denna film kommer tillbaka till jorden efter fem år på semester (eller något liknande, vill inte förstöra filmen för er…)

Fyra ganska långa scener visas i 3D. Fast, som den pixeldetektiv jag är, så ser jag ju att det inte alls rör sig om riktig stereo-3D, där två kameror, liksom våra ögon, har placerats en bit från varandra under inspelningen och att två renderingsvinklar nyttjats vid animeringssekvenserna.

Det är nämligen så att man på med datorns hjälp har tagit vissa fält – eller ”grunkor” för att tala klarspråk – och flyttat dem närmare eller längre bort från betraktaren. Detta gav sekvenserna en Bamsekänsla: olika plan som dras fram och tillbaka under varandra.

Ok, jag måste erkänna, det var ganska häfigt ändå! Min fru, som fortfarande är småkär i stålmannen satt och log hela tiden, speciellt i sekvenser där man får följa pyjamaskillen underifrån. Hon vart så till sig att hon ibland glömde att ta av sig 3D-glasögonen när filmen skiftade till vanlig 2D-film.

Och till nästa gång: sätt dig aldrig längst ned vid en iMaxvisning.

0 comments.

Older » Next Page »