Slutstirrat

Posted on November 13th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Personligt.

Ja, nu har jag äntligen slutat stirra in i en tom vägg. Det har kommit en ny projektor som lyser upp väggen med roliga färger.

Sedan har jag drabbats av den nya musiksjukan: sitta och bränna CD-skivor. En efter en matas de in i iTunes, för att senare spelas upp med en liten dosa som kallas SqueezeBox. Det är snart klart, men det är sorgligt vad mycket skräp man bränner. Det finns ju en gräns för hur kul Stereo MCs är anno 2006. Oj, nu lyssnar jag dessutom på Stevie Wonder via denna burk. Snacka om ojämn kille! “I just called…” Nästan så högtalarna skäms.

Det är ganska fantastiskt - även för mig som har sett en dator förut – att man kan bläddra genom hundratals artister och album på en liten display, sedan trycke på en knapp för att ljudet ska komma ut i högtalarna. Synd bara som sagt att man måste klicka sig förbi sjöar av gamla Shabba Ranks-album eller några av Shalamars mindre beständiga verk för att komma till lyssningsbar musik. Ah, till och med en del Idol-låtar som min lilla svägerska har lagt på iTunes, såsom den oerhört begåvade Agnes Carlssons rendering av Jennifer Browns hit.

Nu kan man väl nästan säga att vi har klivit in det nya decenniet här hemma…

0 comments.

Sitter och stirrar in i en vägg

Posted on October 27th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Personligt.

Jag försöker fortfarande förstå vad som hände. Nu var det ju så att vi hade beställt en ny projektor som skulle komma om ett tag – som vi använder som TV – så jag råkade tala om för min fru att hon kunde försöka sälja den gamla projektorn, och för att motivera henne så skulle hon inte dela en dollar av försäljningen med mig. Det var igår det.

Idag är den såld och borta. Och ingen ny projektor i sikte.

Det kom en ung kille hit för några timmar sedan, som ville börja med hembio. Jag försökte, då jag insåg att projektorn var på väg bort mitt under en pågående Philadelphiamatch, att avstyra ynglingen med att “DLP-projektorer är mycket bättre” (vi har en teknik som heter LCD i vår gamla) och att hans rum nog var för litet och att jag skulle ha köpt en plattskärm om jag vore honom, osv. Ingenting bet, utan han bad istället om att få provspela en DVD-film han hade med sig. Jag tänkte, mer eller mindre på skoj, att det säkert var en p-rulle. Det första vi fick se var en naken kvinna ålandes med en stång! “Färgerna är så vackra i denna film” kläckte han ur sig. Ok, det var ingen p-rulle, men att börja med “nakenchock” var lite speciellt. Han stod och kisade och låtsades se färgnyanser. Jag såg ju att bilden var undermålig och påpekade att bilden var riktigt dålig och att man ju ser klara “vertical banding” (ränder, helt enkelt)

En timme senare (!) så beger han sig iväg med ett leende och lämnar min fru med motsvarande dumleende, fast med en bunt 20-dollarssedlar i handen.

Och jag sitter här och stirrar in i en vägg och hoppas att Foppa lyckades i comebacken.

Ett stalltips: om du behöver tekniska prylar sålda så säg till din flickvän eller fru att hon inte behöver dela förtjänsten med dig. Då går det undan.

2 comments.

Ångestbäckar små

Posted on October 24th, 2006 by David Bergman.
Categories: Diverse, Personligt.

En flod bildas av många bäckar små, vilket förklarar den ångestflod jag plötsligt fick här nere på vardagsrumsgolvet, på den toksmala madrass man måste ligga och balansera på. Som vissa känner till, så låter jag inte alla nyttja båda halvorna av denna dubbelluftmadrass, och ej heller mig själv.

Så fort jag vaknade så funderade jag på vad som kan ha orsakat denna plötsliga ångest. Den var inte stark, men plötslig. Strax erfor jag följande porlande bäckar:

  1. Orolig mage – minst sagt.
  2. Ligga på vardagsrumsgolvet gav en känsla av att ha gjort något fel. “Dum David, lägg dig i skamvrån” typ.
  3. Fanns det månne några timmar kvar på vår gamla projektor? Den hade ju “bara” gått 4000 timmar?
  4. Jag har en liten räknesticka inbyggd som ofrånkomligt dividerar de 4000 timmarna ovan med de dryga två åren vi har haft projektorn. Har vi verkligen haft den på 5 timmar om dagen? Vi använder den iofs som en TV, men 5 timmar? Det kan inte stämma.

Efter ett tag kände jag att bäckarna konvergerade runt detta att vi har beställt en ny projektor. Jag återkommer om detta och förhoppningsvis den positiva sidan av det hela.

0 comments.

Burrito in, burrito ut

Posted on October 24th, 2006 by David Bergman.
Categories: Diverse, Personligt.

… som det gamla goa uttrycket lyder. Och dessvärre fångar det vad som hände i lördags. Eller egentligen allt sedan lördags. Om du slutar läsa här så förstår jag dig.

För er modiga/makabra själar som är med mig ända hit så var det så att jag, min vana trogen, passerade ett burritohak, Chipotle, för en bönburrito. Guacamolen såg ovanligt grå ut bredvid den simmiga kycklingen, så därför tog jag extra mycket av den. Guacamolen alltså. Självklart kände jag direkt att den hade varit med ett tag, men då jag hade investerat $6.45 så var det bara att bita i den sura burriton.

Mitt på natten vaknade jag av olidliga smärtor och bakre oegentligheter. Det vart lite “fågel, fisk eller mittemellan”-lekar med mig själv där. Jag blev genast nedskickad till vardagsrumsgolvet av min empatiska fru. Där låg jag i tokfeber och skakade.

Nu håller febern på att släppa men tyvärr gör jag mig det också. En annan av mina vanor trogna så har jag gjort en autodiagnos: salmonella.

0 comments.

Kära dagbok

Posted on October 24th, 2006 by David Bergman.
Categories: Diverse, Personligt.

Nej, det här är ju ingen dagbok, så min delvisa frånvaro i runt en månad måste ju vara ok. Förresten, varför finns det inte “veckobok” eller “månadsbok”? De skulle ju innehålla mindre trams än en dagbok. Jag har aldrig förstått dagböcker, de slutar ju alltid med: “… och därför kommer de aldrig hitta kroppen jag sänkte vid Tingsbron ute i Dreviken.”

Ok, ursäkta min frånvaro och glädjs av min närvaro!

0 comments.

Fiskaren

Posted on October 14th, 2006 by David Bergman.
Categories: Personligt, USA.

Jag har flyttat tillbaka in mitt gamla hörnrum på ett av mina jobb på en stor bank.

Nu har rummet fått nya gäster, vilket ju alltid är härligt. Han som sitter bredvid mig kallas fiskaren av mig och min Ukrainske kollega.

Så vad fiskar han?

Allt möjligt som får plats på en kropp. Hudbitar, naglar, snor, öronvax. Som en professionell fiskare så inspekterar han allting noggrannt. Ibland är han tvungen att försäkra sig om att fångsten är betjänlig som människoföda, och det finns ju som bekant bara ett sätt att helt säkert nå en sådan försäkran.

Med sig har han professionella verktyg, såsom en nagelsax som används flitigt medan han pratar i telefon.

Nu hjälper det inte att stirra stint på honom då han är amerikan. För er som inte känner en amerikan så är det helt enkelt så att amerikaner inte har någon perifer syn. Alls.

0 comments.

Tillbaka från min musikdvala!

Posted on October 14th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Nöje, Personligt, Sverige.

Vi fick ju en rolig ljudlåda hem, och det fångade in mig i en orgie av svensk radio och allehanda musik. Först måste man ju lägga alla sina skivor på en dator så lådan kommer åt dem, sedan måste man ju lyssna på Sveriges Radio hela dagarna för att återindoktrinera sig i svensk kultur.

Några intryck från svensk radio:

1. Är all musik Roxettekopior. Stackars svenska öron!

2. Vad roliga komikerna är som de släpper fram; de där med lustiga dialekter. Jag har sällan vridit mig av skratt så mycket…

3. Är P3, P4, P5, P3 Star exakt samma kanal med olika namn?

4. Sten Broman var unik! Jag lyssnade på en av hans rundvandringar i Paris för 20 år sedan och han visste att njuta av kultur, och kultur hittade han överallt. Till och med på burleska kabareer med lättklädda kvinnor. Som han själv uttryckte det, “en del säger att har man sett en kvinna naken så har man sett alla, och det kan jag säga, ingenting kan vara mer fel än det.” Och hans kommentar om den moderna musiken som spelades innan kabereerna startar är härlig: “ungdomarna måste ju ha sitt skrik och skrän.”

Det kommer mer kommentarer om den nygamla värld som öppnats för mig genom denna magiska ljudlåda.

0 comments.

Musik i hemmet

Posted on September 30th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Nöje, Personligt.

Ah, nu har vi musik i hemmet igen :-)

Vi har ju alltid haft högtalare och sådant, och CD-skivorna ligger där så fint i sina pärmar. Detta sista har varit problemet, att det är ack så trist och jobbigt – i-landsproblem – att ta ut pärmen och bläddra fram till den skiva man vill lyssna på och sedan stoppa in den i en spelare.

Nu har vi officiellt gått in i Det Moderna Mediahemmet, då vi (ok, jag…) har köpt en ljudlåda som kopplas till en dator, som i sin tur hämtar musik från såväl hårddisk som Internet. Det sistnämnda kan vara både radio och specifika artister och låtar. Lådan heter SqueezeBox.

Faktum är att det finns två rätt häftiga tjänster på nätet – även om de avtrubbar ens musiknerv något:

  1. Rhapsody – som låter en komma åt och spela i stort sett vilka låtar och artister som helst för en fast månadskostnad.
  2. Pandora – som är en radiostation som anpassar sig efter ens smak. Bland annat har jag satt upp “Radio Station Rick James” medan min fru har satt upp “Radio Station Lionel Richie”. Pando hittar sedan liknande låtar och artister.

Ok, lite fördummande är dessa tjänster. Men, dum är skönt och praktiskt ibland :-)

En annan rolig detalj är att jag från stan kan gå in på vår musiklåda hemma och ändra musik. Exempelvis kan jag låta min fru och hennes väninnor helt sponant få avnjuta någon av mina migräninducerande moderna Jazzfavoriter. Varsågod, älskling!

0 comments.

Macintoshdatorn har landat

Posted on September 30th, 2006 by David Bergman.
Categories: Elektronhjärnor, Personligt.

Vi har fått hem iMacen, med stor skärm och dubbla processorer. [torkandes bort dreglet från tangentbordet]

Tanken var att den skulla ha två jobb:

  1. För min fru och mig att arbeta med
  2. Att hysa musik, filmer och foton

Nu har min fru mer eller mindre lagt beslag på maskinen, så vi får nog behålla en gammal PC för #2 – vilket är lite lustigt då det var “försäljningsargumentet” gentemot min fru: att bli av med gammelburkarna.

I början var skärmen så stor och ljus att vi fick huvudvärk, jämfört med våra grådaskiga pytterutor i våra bärbara datorer. Sedan kom vi på att man kan minska ljuset i skärmen!

Det roliga med denna burk är att det går att köra PC-grunkor på den. Så man kan stilla abstinensen tills man vänjer sig vid sin nya drog: Mac.

0 comments.

Dags att slå till på en etta?

Posted on September 28th, 2006 by David Bergman.
Categories: Personligt, Sverige.

Det verkar ju suveräna tider att gå in och köpa en liten etta i Stockholm.

Jag såg en artikel om en fin etta på hela 35 meter, med balkong, på fina Kammakargatan. För endast 3 miljoner skulle jag bli en lycklig ägare!

Spar jag 5 tusen i månaden, vilket är rimligt om man ligger i lite, så har vi till handpenningen till en etta inom 5 år. Suveränt!

1 comment.

« Previous Page — Older » « Newer — Next Page »