Rak i Chelsea

Posted on August 19th, 2006 by David Bergman.
Categories: New York, Politik.

Vi mötte upp en tjejkompis i Chelsea tidigare idag. Det är en stadsdel av New York med många färger på vimplar utmed fasaderna.

I Sverige är det en politisk fråga hur vänligt sinnad man vill framstå mot homosexuella. I Chelsea är det frågan om ekonomisk överlevnad för en inrättning. Utan regnbågsfanor så kommer det manliga klientelet att minska med runt 90%.

Maktpojkar med stora biceps sitter och håller hand överallt. Det ser jag inte så ofta på Grodan vid Stureplan. Åtminstone inte innan fem, sex bira.

Jag slussar mig ut ur lokalen med hjälp av min fru som murbräck. Tillbaka till East Village, där bara tuffa machokillar bor.

0 comments.

Lyx och mexikaner

Posted on July 16th, 2006 by David Bergman.
Categories: Californium, Politik.

Efter att ha ätit en lyxfrukost på en kändistät uteservering på Melrose Boulevard och att ha åkt hela vägen upp till Malibu och sedan ut till en kompis lyxresidens på en exklusiv ö nere i Newport Beach så borde ju avslutningen i Laguna Beach saturera intrycken på lyx. Nej. Jo, visst var det lyxigt och husen väldiga utmed sluttningarna, men det var packat med fattiga latinofamiljer. Märkligt, men kul, att en vanligt mexikansk familj kan ta del av brattsens lyxstränder – och här pratar vi Brats med stort ’B’ och inte de stackare som tvingas tränga ihop sig i sketna femmor med dåligt ljusinsläpp på Östermalms bakgator och en gång om året lufta sig i en liten skitort i väst-Sverige och låtsas intresserade av vuxna karlar med nät på skaft och håriga bollar.

Nästan så man vill skaffa körkort och flytta hit.

0 comments.

Italienskt biltut i NY

Posted on July 10th, 2006 by David Bergman.
Categories: Politik, Sport, USA.

Plötsligt klev anfädrarna fram, förändrande sina bortglömda barnbarnbarn i ständig exil, från att kunna två, tre fraser – Bon Giorno, mangiare… – till att vifta med italienska flaggor från tutande bilar.

Det är intressant hur fort invandrande familjer i USA glömmer sin kultur och språk men samtidigt tror att de fortfarande är italienska/irländska osv. ”Skulla jag åka hem till Italien så skulle ingen veta att jag inte är född där.” Nej, exakt, så länge du stannar vid Bon Giorno och tre fraser från Soprano’s så är ju allt lugnt.

Det är också intressant hur många italienskättlingar det finns i New York, och även i Boston, där jag såg hur tusentals folk hade samlats vid City Hall.

Trots att jag hejade på Frankrike och tycker att Totti är en figlio di putana, så utdelas härmed ett stort Felicitazione!
    

0 comments.

« Previous Page « Newer