Denne “Bowie” avlöste en kantonenisk funkgrupp som körde några JB’s-klassiker.

Det har bildats en liten klunga framför scenen med äldre kineser.

Kostnaden för dagis har jag pratat om tidigare, men kom in på det i och med att jag läste Terris blog på Aftonbladet.

I korthet så går det på ungefär 12 kSEK i månaden per liten skalle. Och mängdrabatter finns inte här i New York.

Innan man dömmer svenska förare för hårt bör man ta en promenad genom New York. Här struntar folk inte bara i blinkers utan blinker ofta åt fel håll eller helt enkelt bara glider sakta rakt fram genom korsningen med blinkers på. Så det gäller att läsa ansiktena på förarna noga. En del folkgrupper struntar dessutom i att stanna för övergångsställen, alltid, oavsett om du har “grön gubbe” eller ej (som för övrigt är “vit gubbe” här…)

När denne man flankeras av hundratals tjänare i en sal med trettio meter till tak – ett tak beklätt av guld och mångmiljonkonst – så blir ju inte det hela mindre absurt.

Läs mer om denne förkämpe mot de rikas själviskhet i denna DN-artikel.

Ingen slump att en sådan urbota handling ledde till akutvård för alkoholförgiftning.

Tur att man visste bättre i Farsta, när jag växte upp. Eller åtminstone i Farsta Beach, som ju var överklassens tillhåll.

Så, dessa fruit flies gjorde verkligen själ för sitt namn

Det kom en lång kinesisk ung tjej med sin något kortare, men likaledes kinesiske, pojkvän. De satte sig bredvid en välklädd ung afrikansk kille som läste för ett standardtestprov. NOT: det är väldigt vanligt med att ungdomar pluggar till “högskoleprov”.

Den pluggandes killen råkade komma åt en kaffemugg med armbågen, som tippade över och spillde ut sitt ljumma innehåll på randen av kinesiskans jackarm. Det blev ingen större fläck och jackan var en (rosa) täckjacka så det borde gå att torka av ganska enkelt. Kaffespillaren ber om ursäkt, måhända lite för lojt för denna tjej. Hon yttrar något med arg ton. Det är nog engelska, resonerar jag, och även kaffespillaren. Hon yttrar samma sak igen. Vi tittar förvånat på henne från varsitt håll, kaffespillaren och jag.

Kaffespillaren ber om ursäkt igen men hon nöjer sig inte med det, utan är nu ännu argare:
-”idiz liku yu try kill me!!“. Vad? Nu börjar vi förstå vad hon försöker förmedla: att hans spillande är lika illa som om han hade försökt att ta hennes liv! Oj, det måste vara en riktigt dyr jacka. Hon fortsätter: -”if yo be more sorry I better, but yo people try kill me!“. Hennes pojkvän försöker hindra henne när hon lyfter sitt vapen – en mugg med betydligt hetare mörkt innehåll – och är i färd att häva den över spillaren.

Den afrikanske killen är i det närmaste i chock, liksom jag på andra sidan.

Pojkvännen lyckas till slut dra henne ut ur bokaffären, upprepandes att han försökte ta livet av henne, blandat med mindre glada Kantonesiska uttryck.

När kusten var klar så vände sig en annan svart kille – en av de “you people” som hon nog syftade på – och retade spillaren för att han nästan hade fått stryk av en kinesisk smal tjej. Flera runt honom, inklusive jag, log rått åt honom medan han rodnande plockade ihop sina testprov och lommade ut.

Jag bryr mig, på mitt sätt. Och jag delar denna sjukdom att blanda ihop namn med fint – nåja, åtminstone känt – folk, varav en från samma ort som mig, Anders Lundin. Artikeln finns här.

Äntligen utrett.

Nja, för att förstå hur sjukt billigt det är att ha barn i Sverige, så kan jag summera de kostnader vi har som nyblivna föräldrar här i New York, i månaden, förutom de kostnader man dras med i Sverige:

• Sjukvård – det vi betalar extra för att vara “familj” istället för “tvåsamhet” på försäkringen: SEK 6000
• Dagis – vi pratar tre halvdagar i veckan: SEK 10000
• Universitetsfond: SEK 7000

Så, en extrakostnad – gentemot Sverige – på runt 280 tusen kronor om året. Då känns blöjorna inte lika farliga längre. Således kostar det runt 600 tusen kronor om året att ha två barn! Eller runt 900 tusen före skatt i extra inkomst. Det gör det extra mysigt att skaffa lillebror

280 tusen gånger 18 är över 4 miljoner riksdaler. Så kostnaden i artikeln känns som ett kap. Man kanske skulle fixa en liten engelsk unge, med dåliga tänder och fotbollströja.

Det känns som samhället alltmer diskriminerar mot oss krymphuvudsamlare. Först förbud att medtaga till restaurang och nu detta!